Jag blir orolig när landets högsta dömande instans i en arbetssituation anser att man inte behöver ta ansvar för sina handlingar.
Om man inte är medveten om vilken risk det innebär att framföra ett tungt fordon med ett femtiotal passagerare samtidigt som man pratar i telefon/sms:ar och har ett anteckningsblock för att anteckna, då är frågan om man är lämplig att utföra detta arbete.
Arbetsgivaren är ansvarig för att skapa säkra arbetsförhållanden för sin personal och även ansvarig för att se till att personalen förhåller sig säkert enligt anvisningarna. Om den anställde inte gör det kan han tilldelas erinran i tre olika stränga tillämpningar, där uppsägning är den strängaste.
HD-domen är anmärkningsvärd i flera avseenden:
1. Man anser att en anställd inte behöver vara medveten om riskerna när han utför sitt arbete. Vilket får konsekvensen att en arbetsgivare inte kan uppfylla sitt ansvar gentemot arbetsmiljölagen.
2. Man tar inte hänsyn till det utökade ansvar en arbetstagare har då denna i sin yrkesutövning har ansvar för andras säkerhet.
3. Att HD inte kan skilja mellan att det inte finns något lagstadgat förbud att tala i telefon eller sms:a medan man framför ett fordon och att det finns en arbetsmiljölag som anger hur säkerheten ska vara på jobbet.
Om nu inte den lagstiftande makten tar sitt samhällsansvar så hoppas jag att arbetsgivaren gör det och inte låter denna person köra buss i dennes företag.
Det är lite pinsamt att våra högsta lagkunniga ska ha en så ansvarslös inställning som de har visat i denna dom. HD har skapat ett nytt uttryck. "Jasså, du är bussförare, då behöver du inte ta ansvar för dina handlingar”.