Så kom då till slut kylan och med den, inte helt otippat, de hala vägbanorna. Där det förut varit blött och vattenpölar var det nu en tunn, tunn hinna av is.
Konstigt nog är det ingen som ändrar sitt beteende. Trots att det knappt går att ta sig till bilen utan att halka verkar alla ändå tro att bilen aldrig skulle kunna halka ute på vägen. Märkligt.
Det är här det säkra beteendet kommer in. Igen. För har man det med sig finns det där även på en lördag när man uträttar ärenden inför jul.
Och eftersom det blev kallare och halare ju längre dagen led var det bara att köra försiktigt, hålla avstånden och dra ner på tempot. För visst är det väl ändå betydligt roligare att komma fram till målet?
Och då menar jag inte nödvändigtvis till jobbet på måndag morgon. Även om kollegorna får jobba så mycket mer om jag inte dyker upp och arbetsgivaren faktiskt förväntar sig att jag ska vara där. Utan hem till nära och kära som sitter och väntar med maten en kulen lördagkväll.
Hur svårt kan det egentligen vara att tänka rätt?