Arbetsmiljöarbetet präglas av två parter

Min debattartikel på Arbetarskydd.se har väckt många reaktioner, det gör mig glad. Läs gärna samtliga reaktioner och inlägg på tidningens webbplats.

Det är med blandade känslor som jag läser och tar till mig det som skrivs. Glädje över att läsarna är engagerade och tar sig tid att skriva, ledsen över min fortsatta insikt om att det är så mycket att påverka där ute, i alla olika verksamheter.

De som skriver och bemöter min text har rätt i att jag inte kan ha samma erfarenhet och insikt som dem om alla de olika arbetsplatser som är negativa i detta avseende. Men jag har kanske varit på fler arbetsplatser än vad man normalt har under en persons arbetslivstid.

Jag har jobbat med många chefer på olika nivåer och många arbetslag/medarbetare och jag har mött alla sorter. De som är byråkrater, machopersoner, de tysta och de som är starkt säkerhetsmedvetna. Alla har de en sak gemensamt, de vill ha ett friskt och hälsosamt liv.
Men av olika anledningar så förändras de när de kommer till sin arbetsplats. De är villiga att göra avkall på sin hälsa för att passa in i det säkerhetsklimat och den säkerhetskultur som finns på arbetsplatsen. Ytterst är det chefen som beroende på sina värderingar anger tonen och på olika sätt i sitt beteende visar vilket säkerhetsklimat som råder.

En gemensam nämnare som jag kan se i inläggen är just detta; vi kallar det arbetsgivarens ansvar och lutar oss mot de regelverk som finns för att styra cheferna. Detta ansvar bottnar i chefens värderingar och engagemang, därför händer det då och då att jag måste ha chefsutbildningar innan jag kan starta ett BBSL-program.

Det fungerar bättre där det upp i organisationen finns en annan chef som bestämmer hur det ska vara. I ett mindre företag där ägaren direkt leder verksamheten kan det bli svårare, jag kanske inte ens blir tillfrågad om att genomföra ett BBSL-program. Tyvärr finns det många chefer som har egna problem och leder sin verksamhet med hot, kontroll och bestraffning, här frodas inte de säkra beteendena.

En annan gemensam nämnare handlar om oss själva och hur vi förhåller oss till varandra i arbetsgruppen. Våra olika former av rädslor som kan ge känslan av att inte få vara med i gänget och ta risken att känna sig trakasserad på olika sätt. Jag kan ibland höra det sägas ”om inte jag gör det så gör någon annan det och sen blir jag kanske sedd som en som inte jobbar lika bra som de andra”.

Det finns andra bra exempel. Det är helt rätt att arbetsgivaren har en skyldighet att se till att arbetstagaren använder den föreskrivna skyddsutrustningen, men jag undrar? Om nu någon är så oansvarig och inte använder sin skyddsutrustning, varför är det inte lika viktigt för de andra medarbetarna och skyddsombudet att säga till och ställa krav på att utrustningen används?

Den gruppdynamiska insikten är en viktig del i BBSL-programmet. Det finns kanske många som tidigare varit i kontakt med olika BBS-arbeten men tänk på att saker och ting inte är samma sak bara för att det kallas samma!

Som konsult, utomstående och oberoende kan jag lyfta obehagliga insikter som berör både den anställde och cheferna. Det är en utmaning för hela företaget att förändra denna kultur.

Alla är välkomna att förutom här skriva direkt till mig om ni behöver ett bollplank och ett stöd i ert säkerhetsarbete!