Den mänskliga faktorn vid arbetsolyckor

Idag inleddes rättegången om byggolyckan i Kista norr om Stockholm. När jag läser artiklarna på DN.se som skrivits om Kistaolyckan fram till dags datum kan jag återigen konstatera att den mänskliga faktorn är inblandad.

DN.se skriver att den omkomne byggarbetaren vid ett flertal tillfällen
reagerade på felaktigheter. Men vad är det i byggbranschen som gör att medarbetarna inte självklart nekar att göra ett jobb som är osäkert? Jobbet ska visserligen göras, men man ska som arbetstagare alltid kräva att få göra det under säkra former och på ett säkert sätt.

Arbetstagaren ska alltid kunna säga att ”Jag ska ha ett säkert beteende". Och om jag då kräver att få jobba säkert och vägrar att göra ett arbetsmoment är inte det att anse som arbetsvägran.

Många arbetsmoment är mer eller mindre farliga och vi ska producera annars tjänar vi inga pengar. Men vi ska göra det säkert. Ingen har råd att göra det osäkert. Se bara vilka kostnader det medför - inte bara ekonomiskt, utan ännu värre, i mänskligt lidande.

Kistaolyckan

På fredag avslutas rättegången i det som kommit att bli Sveriges största utredning av ett arbetsmiljöbrott. Läs mer om Kistaraset på DN.se.

Fingrarna i kläm även hemma

Nog för att vi mer specifikt arbetar med säkerhet och säkra beteenden på jobbet, men vem säger att man "bara" ska vara säker på sin arbetsplats? Den 26 november skriver DN.se att drygt 20 000 hemmafixare skadades under förra året efter att de hållit på med gör-det-själv-arbete i hemmet. De flesta skadades i samband med reparation och underhåll och fingrarna var den kroppsdel som skadades oftast.

Vi som arbetar med säkerhet ser det här dagligen! Trots skyltar och varningstexter stoppar medarbetarna ner sina fingrar i maskiner och trånga utrymmen där risken är överhängande för att något ska hända.

Men vi vet ju också att det går att göra något åt. Men inte genom att bygga nya maskiner eller skriva fler arga lappar. Utan genom att ändra beteendet och tänket. För när vi lär oss att tänka rätt gör vi det till slut automatiskt. Och även om det inte sker helt automatiskt finns där i alla fall en varningsklocka som signalerar "det här är fel".

För det är ju det här som är det fina i kråksången; sitter kunskapen kring den beteendebaserade säkerheten på plats gör den det även på fritiden. Det gör att arbetsgivaren kan vara säker på att personalen kommer till jobbet dagen därpå och att privatpersonen kan vara trygg och ha en skadefri fritid.

Tänk bara om alla kunde förstå hur viktigt det är...!